Hej bloggen, nu är jag hemma i Sthlm igen. Kom hem natten till måndag efter sena båtar, översvämning och storm på Gotland. Åkte raka vägen hem med noris och somnade på bums. Gårdagen var en speciell dag, nästan helt overklig.

Som ni vet har min morfar varit mkt sjukt i cancer dem senaste 6 månaderna, eller det var iallafall då vi fick veta det. Igår tog han farväl av oss alla 20.27! Är så himla glad att jag hann hem och även till sjukhuset för att få vara med när han lämnade oss. Kan själv knappt fatta det, känns så overkligt att jag aldrig mer kommer se min morfar i detta liv.
Men efter att få följt honom genom hans sjukdom, och sett honom lida var de inge annat än skönt att se honom lämna igår.

Jag hade fått upp idén om att döden var något hemskt, något man aldrig kommer över. Men efter att ha fått vara med igår så kan jag inte säga nått annat än att de va så vackert och fridfullt. Även fast tårarna rann för fullt var de en sådan lättnad. Att vi alla var samlade, mamma, syster, mormor och mina mostrar gjorde bara de hela så himla skönt. Alla vi tjejer fick vara med och ta farväl av morfar. Tillochmed moster Lotta som är borta i LA fick uppleva det hela trots avståndet.

Det är fortfarande ofattbart och kmr nog ta en stund att smälta, fäller även en tår lite då och då. Men är så glad att de gick till på detta sätt ist för hur det kunde ha gått.

Jag kommer alltid att minnas dig som den starka och modiga, som alltid hade glimten i ögat. Tack för att du varit en sådan go och underbar person och funnits med oss sålänge trots din sjukdom. Kommer såklart att sakna dig mer än jag trott, men på samma gång vara glad för din skull då jag vet vart jag har dig! Älskar dig mest morfar, RIP! <3